Som en elvisp..

Så till att berätta om min resa till Stockholmo…

Den började tämligen tidigt på tisdagen och fortsatte fram till scengymnasiet där prov nummer ett ägde rum. De var rätt läskigt mest eftersom alla som var där hade typ värsta erfarenheterna och hade typ gått på teater sen de föddes så utan att ljuga kände jag mig lite bortkommen. Men efter en enligt mig ( utan teatererfarenhet) mesig uppvärmning så var det alltså dags för … baramp bem bem PA ( trumvirvel) en låååååång väntan på sin tur… SUCK så där satt man då med en massa folk och dösnackade och så här efteråt måste jag erkänna att jag inte kommer ihåg ett uns av det någon sa. Eller ja det var ju bara nästan sant..
Men i vilket fall så lyckades jag framföra monologen darrande och livrädd med bara ett avbrott …
Så nu kanske ni undrar vart lilla Anja bodde under natten ? Jo jag brukar ju vanligtvis bo hos lilla mormor men händelsevis bygger hon eller inte (hon just.. efterssom det inte är så vanligt med 80-åriga tanter i byggbranschen ) om badrummet. Så då kunde vi lixom inte flytta in där med bygg-gubbarna. Så vi bodde hos morfar istället och de var väl inget särskilt med det förutom att jag gjorde upptäckten att han nog inte äter så mycket hemma kryddskåpet var så att säga lite torftigt de bestod av: ett saltkar, en gammal svartpeppar, lås-smörjolja och tillsist RX-lim …. Men men jag överlevde en natt där i alla fall fast jag var så nervös så att jag knappt kunde sova.
Så var det till onsdagen på estetiska och oj vad jag vill gå på den skolan! Men de vågar jag knappt erkänna för mig själv i risk för besvikelse om jag inte kommer in.
Så där började det hela med en bra mycket seriösare uppvärmning sen improvisationer som jag total sög på.. blö säger jag för det… Men men de var i alla fall kul. Sen var det dags för det där roliga den långa väntan som var mycket mycket längre än på scengymnasiet dagen innan. Och nervosoteten minskade inte direkt när de pulserade skyhög musik i rummet där vi väntade, rätt söta killar gick det ju uppenbarligen där också Själv startade man som nummer 13 inte så turfullt men men. Ja gjorde monologen utan textmissar den här gången, men asså jag vet inte det kändes verkligen som om jag var hel dö på scen i allfall.
Grejjen är den att det är en så sjukt häftig känsla att stå på ”scen” även om detta inte var mycket till scen men i alla fall. Tanken slog mig att man lixom är så sjukt närvarande samtidig som man bara är helt borta… Asså jag tycker verkligen inte att de inte finns så mycket som liknar de, sen e ju inte jag så gammal att jag inte har så mycket att jämföra med. Men jag skulle i alla fall vilja säga att det känna som precis innan man svimmar, att hela världen står stilla medan man själv hinner tänka tusen tankar på en gång och sedan när man vaknar upp vet man lixom inte va man har gjort och om det var bra eller om man precis gjort bort sig… Så då när man har som ett vitt moln runt hjärnan äre rätt svårt att kunna tänka klart och ännu svårare attt komma på några vettiga svar på en intervju. Men så till det värsta fotografering jag tror jag skulle dö jag såg ut som en surgurka på bilden .. Hoppas att de inte sätter poäng på den också.
Så nu är jag hemma igen efter denna resa grejjen är den att jag lixom ångrar att jag inte sökte till fler skolor.. ska ialla fall försöka eftersöka till kulturama tror jag .
Då äre tillbaka till verkligheten och plugg imorgon längtar kanske inte så mycket.
Det är säkert tusen stavfel i den här texten men det kan inte hjälpas för jag tänker inte läsa igenom den..
Puss å hej // Anja

Ja happ..
Så vet ni vad jag svimmade igår fett läskigt !!! Har aldrig gjort det förut…..
Idag har väl ingenting direkt hänt måste jag väl erkänna var på utvecklingssamtal där de sades att jag hade utvecklas…

Och jag hatar att jag älskar dig
Och jag älskar dig så mycket att jag hatar mig
Är ju låten Anja har i sitt huvve….

Hej Hopp
Nu e vi på rätt spår igen ! ( Med vi menar jag, jag och min skitschofren-kompis Fanny.) för nu så är vi positiva och glada och skiter i allt som inte blir… De blir vad man gör det till och så är det verkligen så nu ser vi det positiva..
Hej och säger då det igår va en väldans roligt dag måste jag erkänna Sara och Anja såg på Lorry och Yrrol de va rätt skoj måste jag erkänna ….
Nu är det bara så att jag måste hitta någon gym kompis..

Föresten jag vill vill vill se på tjenare kungen !!!

Näe … nu måste jag gå å duscha förstår ni för jag har vart ute å sprungit i snöstorm..


Kan föresten inte stava till : schitsofren eller hura fan de nu stavas… Puss å hej….

Okey, just nu känns det som exakt allt i hela denna världen vänder mig ryggen inget är som det ska, och ännu mindre som jag önskar att det skulle vara….
Seriöst jag orkar inte vill egentligen bara lägga mig under täcket och sova bort några år å sedan vakna upp som någon som lyckas… Men så kan man ju tyvärr inte göra även om det skulle vara rätt skönt….
Så anledningen till att jag inte bloggat på en halv evighet är just det att jag inte vill skriva någon jävla självömkans text men tydligen blev det i alla fall nått åt det håller….
Så nu borde man ta tag i det jävla pluggandet ha ha önskade att jag hade någon anledning att låta bli men jag har inget liv och inget att skylla på för att inte plugga..
A ja .. Öum nu borde de ju bara kunna bli bättre ?