Anja

Så mitt absolut första inlägg !


De e ta me fan svårt att starta en blogg! (de kan ju i och för sig bero på att jag är ungefär lika teknisk som en skokartong, men fatta vilka dilemman jag har haft innan jag faktiskt lyckades för det första bara hita på ett namn som jag kanske inte skulle vara i samma tönighetsgrad som kastrullisen å sen hur fan man ändrar utseendet på hela skiten… suck säger jag bara får lusta att ge upp bloggandet redan nu alltså som om typ Mia eller Emelie eller någon annan smart kan förklara hur man gör så skulle ju inte de vara helt fel de heller…
Så jag trodde aldrig att de skulle hända Anja Löfgren har skaffat en blogg förstår ni hur förvånad jag är ?! men som sagt jag kan aldrig sluta förvånas av mig själv….. (egocentriskt de lät då). Så de främsta anledningen till att jag nu tar mig tid att sitta här och klicka på tangentbordet är att jag har sådan där huvudvärk så att när man reser på sig svartnar de framför ögonen och de bultar som om hela huvudet ska ramla av så nu känner jag mig extremt motiverad till de här faktiskt…..
Så förövrigt är jag sjuk idag vilket känns meningslöst när de e lov och allting, men och andra sidan behöver jag ju inte känna mig lat för att jag inte hittar på nå vettigt att göra.. Men tro det eller ej så saknar jag skolan :o eller på riktigt saknar jag nog mest kompisarna som man lixom inte träffar annat än i skolan…
Så idag har jag väl inte gjort särskilt mycket alls idag lånade en bok av Sara igår som heter De fattas en tärning helt okey de lilla jag hunnit läsa än ialla fall.. en grej som har slagit mig är att man tänker jävligt mycket när man är sjuk eller snarare man är så illa tvungen att tänka för man klarar inte av att göra något annat.. men de betyder ju verkligen inte att man tänker på vad man gör för idag har jag kastat ett vattenglas i golvet, hällt en mugg honungsvatten över skrivbordet och vänt uppochner på en blomkruka… men något skall man väll kunna roa sig åt om inte annat… Så i alla fall så när jag satt här i min ensamhet med världens huvudvärk som allra snällaste Sara och muntrade upp mig med chokladbollar vilket jag förståss blev jätte glad för :D
Så nu har jag ju nästan skrivit klart mitt första inlägg i min blogg men saken är de att ja inte vet om jag seriöst orkar skriva om mitt trista liv på internet dagarna i ända Ja ja får gå som de går jag får väl helt enkelt sluta skriva när de känns för tråkigt å trist..

Så ja önska mig lycka till eller nå kram på er alla snälla som faktiskt har orkat läsa enda ner hit :)