Det var när framtiden var livet.

”Alltså, jag fattar inte varför alla säger att jag drar så dåliga skämt?”


Under lovet har jag ofrivilligt gjort en praktiskstudie på vad som händer om man går på äventyr och tränar när man har influensa.
Nu vill jag dela med mig av informationen: influensa+ träning= fysisk smärta. Jag gick runt och inte bara var sjuk utan såg sjuk ut eftersom träningsvärken gjorde att jag gick runt med armarna i första balettposition. JIPPIE !! Nåväl, jag såg ju kul ut- alltid roar man väl någon!

På ett år händer så OTROLIGT OTROLIGT mycket. Jag tror aldrig att jag kan vara nog glad åt att jag flyttade hit. På det här året har det gått minst tio.Jag vill aldrig någonsin se tillbaka på det som tidigare var, även om det alltid kommer vara en del av mig.

Det kommer in en man på tåget, han är sisådär två meter, bredaxlad med mörka ringar under ögonen. Mannen bär mörka kläder och tittar sig surt omkring innan han börjar rota i sin väska.
Han plockar upp en banan och börjar tugga. Hela den skräckinjagade bilden rasar i samma ögonblick som mannen plockar upp denna gula frukt/bär ur sin väska.
För som Nalle Puh säger ”ingen kan vara nere med en barlong” säger jag ”ingen kan vara farlig med en banan!” För allvarligt är inte bananen ett bevis på att gud har humor?
Odiskret gul guleböj med som inger högst intressanta associationer!

Det är fan inte svårt att ta sig ner, problemet är att komma upp när du ligger på marken och kippar efter andan. Det jobbiga är att komma över kanten, lite lätt rosig om kinderna och håret i oordning och veta att alla kommer att stirra på en. Detta får en att vilja ligga kvar på marken ett tag till.
Självklart snackar jag om hur det är att ramla av stolarna i skolans matsal. En gång är ingen gång, Två gånger är vana.


Här sitter jag och är oförklarligt glad, när allt med samma förutsättningar skulle kunna tolkas som skit. Japp, jag sitter hemma på en fredagskväll, hemma med städning som den enda målet för dagen, med an massa plugg som jag borde ta tag i, inget liv, inga vänner.
Okej, nu överdrev jag lite med skiten, jag har vänner- världens bästa vänner.
Helt ärligt så är det bara två ämnen som jag planerar att plugga den här helgen och även om jag inte gör ett någonting så är resten av helgen uppbokad. I ärlighetens namn : ”Det är inte hur man har det, det är hur man tar det och när man längtar tar saker tid”
http://video.se.msn.com/watch/video/laughter-is-the-best-medicine/1jjhcv00n  Min idol alltså, livsgläde!


Om 82 dagar ska jag gå till affären köpa cigg, folköl och en trisslott bara för att jag kan !
Och jag har lovat mig själv att bli omognare och tänka mindre och till hundra procent skita i all press man kan känna för att man på papper är "vuxen".
Att tillägga är att vuxna är en myt, någonting fånigt som man tutades i som liten. Ålder och "vuxenhet" är bara nonsens och är till sin existens mer overkliga än näcken i bäcken och trollen i skogen!
 
Puss Å NATT, MiSsE K@Tt