Anja

Vad ska man säg? Det sista som lämnar människan är hoppet.

Så ännu en dag har gått, och jag kan ju alltid glädjas åt att det i alla fall inte är värre med halsen i dag än i går. Å sen kan jag ju meddela att jag nog fortfarande är lite putt övr att de aldrig är någon som snackar med mig på msn… Så nu ska jag i alla fall berätta något skapligt ovanligt nämligen att jag dagen till ära träffade min ”käre” far. Och faktiskt när jag satt på bussen till ”farmor” och ”farfar” fick jag nästan för mig att jag saknade stället, inte just pappa men asså allt annat. Men ja, vad ska man säga den känslan höll inte i sig så fort jag kom in i byn så kom jag ihåg varför jag flytt därifrån!

Tänk vad läskigt om folk kunde höra vad man tänker…
Vad jobbigt det skulle var egentligen, men ändå värsta skönt man skulle aldrig behöva förklara någonting och de skulle inte bli några lögner och sådant skit. Fast och andra sidan skulle det kanske vara lite drygt och inte ha något som helst privatliv.
Men då skulle man ju få reda på vad folk tycker om en och då kanske man inte känner sig så hatad och då kanske man känner sig värsta livs-motiverad. Men om man inte var så omtyckt kanske det skulle känns lite hårt men och andra sidan så fick man i så fall reda på det och det kanske också skulle kännas bra.. ?
Men nu är det ju så att man inte kan läsa tankar så då skulle man sluta älta det i alla fall.

Näej, seriöst vad jag känner mig olycklig… det är inte klokt bara så där ”nästan” utan anledning i alla fall.
Ibland undrar jag inte om det skulle vara rätt trevligt att vara lycklig av lögnen än sårad av sanningen..
A ja Puss å Hej På Er som faktiskt orkat läsa ända ner hit skickar nobelpriset via postorder sista veckan efter nyår.