lördag 25 september 2010

Det är som en klocka som står still, någon gång visar den rätt.


Rastlös har jag känt mig, så rastlös att jag kunnat göra saker som jag är väl medveten om jag jag borde låta bli.
Idag har vart en icke utmärkande dag på någotvis, en sådan dag som ingen skulle sakna om den sopades bort helt, försvann ut i tomma intet.

Pusselbitar, pusselbitar, pusselbitar ju fler det blir desto mer självklart är det att jag sannerligen inte passar in.

Jag är hungrig, detta trots att jag roade mig med att öppna en Alladin ask och smaka halva av varje choklad sort i brist på annat att göra. Sen var jag väldigt äcklad och kunde inte fatta varför jag gjorde det så nu ligger chokladen i soporna där den hör hemma!
Trött är jag också, trots att jag sov till halv elva i dag. När jag vaknade kändes det som om en ångvält gått över mig eller något. Inte vanlig träningsvärk utan bara ömmande i alla muskler.Märkligt!
Jag försöker sluta slå på mig själv! Men tydligen försöker jag inte tillräckligt efter som jag ligger här och förbannas över hur urbota dum jag tycker att jag själv är, även om jag vet att det inte är sant! Men jag gråter inte längre, har det något med att man blir äldre. Eller är jag bara gladare än förut? Ibland så tror jag att jag har glömt bort hur man gråter eller hur man känner känslor överhuvudtaget. Men det är inget jag låtsats om, folk blir så ställda då.
Nu blev det så där sentimentalt igen! Jag tänker inte acceptera det! Jag vill inte vara någon ledsen människa som ältar minnen och krossade drömmar! Fake it till you make it!

Så idag har jag:
Ätit sushi och det är ju gott :)

 










Umgåts med min mammsi har jag gjort och insett vartifrån min tossighet kommer ifrån. Hon tycker att det är pinsammare möta folk när vi läser engelska glosor i skogen än vad det är att springa skrikade genom pendeltåget efterssom de inte är lika "stelt". 
Luffsat runt i skogen har jag gjort, sett en simmande snok i sjön gjorde jag också vilket resulterade i att jag slutade känna på vattnet och istället batraktade sjön uppifrån en hög sten för att vara på den säkra sidan.
 
 
Men vad gör det om hundra år när allt kommer kring?
 
 

Go natt
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar