Rastlös har jag känt mig, så rastlös att jag kunnat göra saker som jag är väl medveten om jag jag borde låta bli.
Idag har vart en icke utmärkande dag på någotvis, en sådan dag som ingen skulle sakna om den sopades bort helt, försvann ut i tomma intet.
Pusselbitar, pusselbitar, pusselbitar ju fler det blir desto mer självklart är det att jag sannerligen inte passar in.
Jag är hungrig, detta trots att jag roade mig med att öppna en Alladin ask och smaka halva av varje choklad sort i brist på annat att göra. Sen var jag väldigt äcklad och kunde inte fatta varför jag gjorde det så nu ligger chokladen i soporna där den hör hemma!
Trött är jag också, trots att jag sov till halv elva i dag. När jag vaknade kändes det som om en ångvält gått över mig eller något. Inte vanlig träningsvärk utan bara ömmande i alla muskler.Märkligt!
Nu blev det så där sentimentalt igen! Jag tänker inte acceptera det! Jag vill inte vara någon ledsen människa som ältar minnen och krossade drömmar! Fake it till you make it!
Så idag har jag:
Ätit sushi och det är ju gott :)
Umgåts med min mammsi har jag gjort och insett vartifrån min tossighet kommer ifrån. Hon tycker att det är pinsammare möta folk när vi läser engelska glosor i skogen än vad det är att springa skrikade genom pendeltåget efterssom de inte är lika "stelt".
Luffsat runt i skogen har jag gjort, sett en simmande snok i sjön gjorde jag också vilket resulterade i att jag slutade känna på vattnet och istället batraktade sjön uppifrån en hög sten för att vara på den säkra sidan.
Men vad gör det om hundra år när allt kommer kring?
Go natt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar