måndag 6 september 2010

Diskret som en armé på kanske fyrtiotusen elefanter...

Ja hörrni, idag har vart en sådan där dag som man kommer att sakna om trettio år när man ?förhoppningsvis? lever ett sådant där "vanligt" liv. En sådan dag som man idag OM man hade orkat skulle ha öngat om om igen inne i huvudet och fundera över vad i hela friden man tänker eller inte tänker med ...
Men det orkar man inte man finner sig i att det är som det är och inte som det borde och tänker att det är fint att man har några kännslor överhuvudtaget. Det ska vara ett tecken på att man lever har jag hört?

Förundrars över positiviteten här faktiskt, något måste vara fel på mig nu mer för jag är inte den som målar världen i svart längre :D ;P Iaf något <33


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar