När båten gått i kvav är det bara att simma, någon gån lär man ju nå land?

Idag var det söndag, eller ja enligt kalendern så var det onsdag. Men för mig stod det klart redan i morse ! Att det var söndag och att kalendern bara fått fnatt, förvirring och någonting om bakfoten.
Det känns som söndag, jag har vart på söndags humör och lyssnat på söndags musik- Alltså det ÄR söndag!

Ibland så kan jag bara fastna, det blir kortslutning och stopp i maskineriet uppe i skallen så att säga. Jag typ ser datorn framför mig, vet att jag borde plugga men gör det inte, bläddrar upp och ner bland facebook-händelserna utan att egentligen varken notera eller bry mig om vad det faktiskt står. Jag börjar misstänka att detta är någon form av sådant där stressymtom? Undrar varför ja, kan det ha någonting med att jag har ett prov imorgon och att jag öppnade boken för första gången idag?
Näe, jag tror det är inbillning. Ignorera problemet så försvinner det. Eller inte!
För det gör de verkligen inte, försvinner alltså. Någonting som jag finner sanslöst extremt irriterande!

Ha ha, den seriösa människan på tåget hem idag, pluggar, lyssnar på muisk och äter godis. Intet ont anande om att han gjort hela vagnen medvetna om hur mycket han smackar när han äter godis.

Jag tänker inte lägga tusen kilo gnäll på någon som inte kommer kunna bära det. Därför tänker jag att hålla tyst!

När jag var liten var min högsta önskan att vara normal, att passa in, att ha föräldrar med normala jobb. Varför kunde inte mamma jobba som sjuksköterska och pappa som byggarbetare som normala föräldrar. Jag önskar inte längre mig normala föräldrar!

Hur mycket känslovindar och trubbelorkaner som än dragit i mig, så har jag haft mina underbara klippor till vänner. Är så galet tacksam!

Anjas favoritlåt som hon kan lyssna på sisådär tusen gånger på rad : Laakso – Second Winter !!

Nu ska jag puffa kuddarna, stoppa om mig och sova.