Snurrar runt, runt, runt i en värld som aldrig står stilla.

Dra dig i näsan och väx upp.

Utan dator i tre dagar förpliktade jag i denna värld. Modemet kraschade i tisdags så under de senaste dagarna har jag pluggat fokuserat när jag har pluggat, inte haft an aning om när bussarna gick samt vart glatt ovetande om folks privatliv och eller expressens senaste nyheter.

Med andra ord på gott och ont. Men jag är ju lite små beroende av datorn med tanke på att jag aldrig tittar på tv? Någon form av osocialt, onyttigt och tidsupptagande tidsfördriv har man väl gjort sig förtjänt av? Nåväl om man nu inte gör det så kan jag försöka stryka över förestående påstående med att vi (jag, Kai, Kattflickan, Flickan 2e, ) var kulturella och sett på teater. Myyys!

japp, helt klart en poäng där.....trist
 
Utan att veta vart de ska gå, länger alla stegen och går på.
 
Min mamma är allt bra klok ibland  "Men om du hade varit tjockare hade du önskat se ut som du gör nu, eller hur?!" 
M, det är väl så man vill ha det man inte har och allra helst det man aldrig kan få :) Lära sig att leva med det!
 
En kopp varm mjölk med honing och plällelälleäpple!
 
Roligt och elakt eller bara elakt?
Läraren- jag måste tyvärr börja med en dålig nyhet.
Eleven *myvket entuiastiskt*- Ska du sluta?!
Läraren- Näej, jag måste bara gå tidigare från er underbara lektion.
Det var roligt live, det svär jag på.
 
Överfylld av nostalgi för närvarande, kom på den tossiga iden att googla på ett stället jag bodde på några år när jag var liten. Ett sådnat där knasigt ställe, som satt spår i stil med att pyssla med tarotkort och pendlar. I alla fall så satt jag och kollade på videor, började nästan gråta kom på  hur galet mycket jag kommer ihåg. Jag minns människorna, sångerna, husen o väldigt väldigt mycket. Jag funderar nästan på att åka tillbaka någon gång.
 
Jag är rädd att tiden ska gå och lämmna mig kvar i någon form av falsktrygghets bubbla?
 
Det är roligt, jag tycker fortfarande att det är vackrare med gatljus och lysande fönster mot  kvällens mörka bakrund än en sjänklar himmel. Det handlar bara om att jag älskade julen och vi firade jul i Stockholm och då när jag såg de lysande fönstren så visste jag att det inte var så långt kvar!
 
näej, nu får det vara nog!